newcecy

Jag tänker... Usch, det kommer inte ofta bra tankar... Förut, när jag var lyckligare, hade jag jättemånga bra tankar. Men nu är de inte kvar... De försvann, tillsammans med det som gjorde mig lycklig. Jag känner mig ensam, oälskad och värdelös. Jag har fått självmordstankar ibland, men jag är för feg för att faktiskt ta livet av mig. Jag känner mig som en stor börda. Den enda som jag älskat älskar inte mig... Jag älskar fortfarande den personen, fastän jag har försökt att glömma. Glömma de varma kramarna, de mörka ögonen, det vackra leendet, de fina minnena, de underbara kyssarna... Varenda beröring, varenda blick... Det känns som att mitt hjärta brister...